Stefan Görling

Vem behöver en (blivande) teknologie doktor?

admin — Fri, 27 Aug 2010 09:32:47 +0000

Det är en bra bit kvar, men huvudsakligen administration. Innan året är slut borde jag kunna hämta ut mitt diplom som säger att jag är teknologie doktor i industriell ekonomi och organisation.

Efter det vill jag göra något nytt. Men vad gör egentligen en teknologie doktor?

Jag skrev ihop en kort beskrivning av vad jag tror att jag vill pyssla med. Ta gärna en titt och tipsa mig om vad jag glömt eller vem jag bör prata med. Allt är välkommet!

(ps. datum är inte färdigt ännu, tro mig jag återkommer så snart jag vet.)

On the faulty assumption of e-mail as a stable identity identifier

admin — Sun, 22 Aug 2010 11:46:28 +0000

När jag satt och skrev på en helt annan sak kom jag att tänka på en studie som jag gjorde för 2-3 år sedan. Datainsamlingen blev färdig, och jag började skriva på en rapport, som hamnade i en byrålåda.

Eftersom jag nog aldrig kommer att få den färdig, men informationen som sådan är intressant har jag nu publicerat den text jag hade som ett working paper på SSRN. Det är rått, oredigerat och rätt taffligt skrivet. Men låt mig få upprepa argumentet här kort.

Många av de IT-system som konstrueras bygger på antagandet att e-postadresser är stabila, eller åtminstone inte återanvänds. Om jag tappar bort mitt inloggningsnamn till Bokus skickar de mig ett nytt lösenord till min e-postadress. På så sätt kommer jag in i mitt konto med historik och ev. lagrade kreditkortsuppgifter etc.

Samtidigt använder många e-postadresser som är långt ifrån stabila. Arbetsgivarens e-post, din nuvarande internetleverantör eller universitetets. E-postkonton som du inte kommer att ha kontroll över om några år. Vi kan tala om att olika typer av adresser har olika förväntad stabilitet:

Level of portability	Type	Expected lifespan (approximative)	Potential problems
Good	Own domain (myself@mydomain.com)	As long as you wish	Some extra complexity and cost managing it.
Medium	Third-party mail provider (myself@hotmail.com)	Medium, 3-6+ years	Third-party company changes service agreement, closes service.
Poor	ISP / Corporate / University (myself@comcast.net)	Short, 2-4 years	You switch ISP, job or graduate from university.

Jag ville titta närmare på detta och fick tillgång till en adressdatabas (med domändelen av e-postadresserna) från en stor svensk webbsite med 97,000 registrerade adresser för nyhetsbrev, inloggning etc.

Dessa grupperades per domän och jag klassificerade domänerna (med tanke på mängden manuellt arbete jag faktiskt lade ner på detta är det ju på så sätt tragiskt att det aldrig publicerades.). Och så här såg det ut:

Classification	Original Dataset (all rows)	Original Dataset (rows with demographics)	Weighted for Sweden
Unsure, deprecated	2,16%	1,81%	2,48%
Webmail, non-isp	46,21%	48,05%	59,99%
ISP mail-service	34,04%	34,03%	24,46%
Corporate	13,68%	12,65%	9,97%
School/University	2,25%	1,75%	1,78%
Private domain	1,66%	1,71%	1,32%

“The study shows that the use of private domain-names in Sweden today is very limited. Nearly one out of four persons use an address tied to their current ISP, which is likely to increase the hassle of switching ISP, and therefore create lock-in effects on the ISP market. In total one out of three persons use addresses which are not portable and therefore unlikely to survive as identifiers over time. Most people use webmail services, which might be considered better than ISP, corporate or school addresses but remains limited in their uses and ties you to a certain e-mail provider.”

Pappret diskuterar några problem med detta och ett antal möjliga motmedel. Men det viktigaste att ha i åtanke när vi utformar IT-system är ju statt e-postadresser inte är samma sak som personnummer (som i sig inte heller är stabila, men det är en annan historia), och att vi måste ta höjd för att de ändras och diskutera hur vi hanterar det på bästa sätt.

(Vissa länder har börjat föreskriva regler om e-postadressportabilitet på samma sätt som vi har nummerportabilitet. Jag är lite splittrad i den frågan men kan se att det i vissa avgränsade fall kan vara vettigt. Ser med spänning fram emot hur det implementeras i verkligheten dock.)

Det var inte mitt fel…

admin — Wed, 07 Jul 2010 11:32:37 +0000

“To bolster their confidence, actors might also attribute successes to existing skills and practices and problems to elements beyond their control (Argyris 1993; Miller, 1993). ”

Skönt att det är vetenskapligt belagt. För så känns det lite när man hör författare, musiker och filmskapare tala om nätet.

Rory Sutherland och tanken på en Chief Detail Officer

admin — Thu, 17 Jun 2010 19:29:35 +0000

Häromdagen såg jag för första gången på länge ett TED-anförande som imponerade och gav utrymme till eftertanke. Rory Sutherlands föredrag “Sweat the small stuff”. Men eftersom ingen orkar titta på en 12 minuter lång film är det kanske bäst att sammanfatta argumentet här.

Vi fokuserar på det stora

Southerland kritiserar strategimyten, att vi låtsas att strategier och de stora besluten är det som är viktigast för organisationens välmående.

Detta förstärks av att personen som har makt att lösa ett problem i organisationen också har en stor budget. Och personer som har en stor budget, letar efter stora saker att spendera den på och vill knappast bli påkommen med att peta med småsaker.

Eller som Alf Rehn beskrev en sådan situation när han talade om sin senaste bok “Farliga Idéer” (Vilket i för övrigt är en läsvärd bok på ett liknande tema), där reaktionen blev “det här mötet har redan kostat mig mer pengar än du begär, ta pengarna och gå”.

Att satsa stort på ett problem visar att vi tar styrketag för att göra något åt det. Vi tror ofta att stora och viktiga problem måste ha stora, viktiga och dyra lösningar. Det är dock inte så att detta är proportionellt, små saker kan ge stora effekter. Men då skulle det inte se ut som vi göra skäl för våra löner.

En fyrfältare över problemet

Inför en Chief Detail Officer

Sutherland argumenterar för att vi borde värna om den fjärde kvadranten, som inte ens har något namn idag. Denna fokus på de stora sakerna gör att vi ofta glömmer de små detaljerna, t.ex. användargränssnitt, och våra lösningar blir därigenom ofta rätt oanvändbara. Vi bör stora saker bra, men små saker rätt dåligt.

Vi har inget namn för denna typ av åtgärder, och vi letar sällan efter dem. Sutherland föreslår att vi inför en Chief Detail Officer. En person som inte har någon budget, som inte gör några extravaganta saker, utan mest går runt och letar efter åtgärder som passar in i den fjärde kvadranten. Som är enkla, och har stora effekter men inte kostar pengar. Små ändringar som kan ge stora effekter i sin enkelhet.

Sutherland använder banker som exempel. Ett mycket lätt sätt att öka användningen av Internetbanker är att helt enkelt inte visa hur mycket pengar man har på kontot. Personer undviker att logga in för att de då ser sitt saldo (“why would you willingly expose yourself to bad news?”). En enkel och billig förändring som sannolikt skulle ha stor effekt, men som är alldeles för litet ingrepp för att någon skulle orka ta tag i det. Istället satsar vi på dyra reklamkampanjer.

Ett annat exempel är att formulera om blanketten så att den blir begriplig istället för att satsa stora resurser på att lära ut hur den ska fyllas i (Hej försäkringskassan! Är det verkligen rätt tänkt när ni måste erbjuda kvällskurser i hur blanketterna fylls i?).

Visst är anförandet raljerande, men med en eftersmak av sanning. Men som sagt. Den som vill höra de underhållande exemplen får faktiskt ta ett par minuter att se filmen, den är rolig.

Prisjämförelse av eböcker

admin — Thu, 17 Jun 2010 14:32:12 +0000

Eftersom jag snabbt tröttnat på att leta på både Amazon, Barnes & Noble och iBookstore när jag vill köpa en bok till iPad:en (både utbud och priser kan variera rätt kraftigt ibland) gjorde jag en enkel prisjämförelsesajt – www.iPadBookPrices.com.

Om det nu vore någon annan än jag som faktiskt läste böcker på iPad hade det nästan varit en bra idé. Kanske blir det det på sikt, och om iPad någonsin kommer till Sverige kommer jag lansera iPadBokpriser.se, och om vi till och med får plattformskonkurrens den bredare eBokpriser.se.

Tills vidare får vi hålla till godo med att drömma om vad som finns att “köpa” i USA dock.

Citronsorbet

admin — Sun, 06 Jun 2010 08:42:43 +0000

Nej. Du kan inte göra det utan glassmaskin. Men alla har väl en Gaggia?

Ingredienser:

2 gelatinblad

250 g socker

250 g vatten

rasp av en citron

250 g citronsaft (går att göra limesorbet på samma recept också)

250 g mjölk

Hur:

Blötlägg gelatinbladen (ca 10 minuter) , koka en sockerlag av socker av vatten. Ta upp gelatinbladen, rör ner i sockerlagen. Riv citronskalet ner i sockerlagen och låt svalna.

Häll i limesaften och rör om, sila och tillsätt mjölk. Balansera sötma/citron så att det är bett i den, tänk på att det smakar mindre sött när det är kallt.

Kör ev. med stavmixer och frys i maskinen.

Källa: Jan Hedh.

E-böcker, iBookstore, DRM och Barabasi

admin — Tue, 25 May 2010 06:24:56 +0000

Har eBoken någon framtid?

Efter att under helgen ha läst en bok på paddan från början till slut kan det vara på plats med några korta funderingar kring huruvida eboken har en framtid.

Till att börja med konstaterar jag att iBookstore har konstruerats helt rätt. För en tid sedan fick jag tips av Nicklas L om Barabasis nya bok Bursts. I fredags, vid 10-tiden på kvällen fick jag ett lässug och hittade denna bok i min läslista.

Efter några klick i iBookstore hittade jag den, men istället för en köpnapp finns en knapp för Sample. Jag får en bok i min bokhylla som innehåller ca 10% av boken, d.v.s. 30 av 300 sidor och kan börja läsa direkt, utan att betala en krona. När jag läst till sida 30 är jag inne i boken och betalar glatt omkring $10 dollar med en knapptryckning för att få fortsätta läsa. De har således lyckats sänka instegströskeln genom att jag faktiskt kan pröva böcker hur som helst och lägga dem åt sidan om de inte ä bra. Detta i jämförelse med många videotjänsters affärsmodell som tvingar mig se reklam innan jag får se om det överhuvudtaget det är något jag vill titta vidare på.

Apples bokläsningsapp verkade till en början lite fånig, att bladet skulle animera vid varje sidbyte och att jag faktiskt var tvungen att göra en swipe, och inte bara trycka på ena sidan. Men efter en stund känns det dels naturligt, och som att jag faktiskt bläddrar i en bok. Dessa små löjliga saker gör det trevligare att läsa avslappnat än att snabbt skumma pdf:er som i GoodReader.

iPad är inte en läsplatta. Men visst går det alldeles utmärkt att läsa på den. Bokmalar kanske kan hävda att den i mina ögon vidriga eInk-teknologin är mildare mot ögonen vid långa läspass, men vem har läspass längre än någon/ett par timmar?

Däremot undrar jag vad som händer när jag har läst 10 epub-böcker. De är text. Utgivaren kan bestämma lite fonter och en del andra önskemål (jag ska snart labba mer med det, så jag återkommer med detaljer). Men man har inte alls samma möjligheter till typografi som i en tryckt bok. Fördelen är att jag kan vrida på paddan och få ett dubbeluppslag i en annan storlek, eller läsa den på min iPhone med lämplig textstorlek.

Nackdelen är att det inte ger samma typografiska upplevelse. Vertigo berättade häromdagen att de inte planerar ge ut fler ePub-böcker, med en fullt relevant invändning:

“Bokformgivning handlar om musikalitet, om rytm. När du formger en bok, som skall läsas i en tidsdimension, förvandlar du något rumsligt till en komplex melodi: du mäter millimetrar, du testar olika relationer mellan marginalerna, du rör dig fram mot ett visst uttryck hos satsytor och sidhuvuden, hos relationen mellan typsnitt, storlek och radmellanrum, du använder gyllene snittet och mikroskopiska förskjutningar, du kanske glesar mellan två bokstäver i ett ord i en rubrik, prövar att lägga in en hårfin linje någonstans.“

Urvalet på böcker lämnar lite att önska fortfarande. Nya böcker i USA verkar generellt komma ut även i digital form tack vare Kindles succé. Sist jag talade med min kontaktperson på Studentlitteratur och frågade om det var status att han hade sett någon ny policy på intranätet men inte tittat på den ännu. Svenska böcker och äldre böcker i allmänhet dröjer. När jag läst färdigt Bursts ville jag köpa Barabasis förra bok Linked, men den fanns inte.

Bokbranschen verkar inte heller ha stabiliserat sig i prisbilden. Om jag köper en digital produkt som inte trycks och distribueras, och som jag inte heller äger, kan låna ut och inte är beständig, förefaller det orimligt att betala mer än för att få en hardcover-bok skickad till mig. Men många böcker kostar runt $10, vilket är att jämföra med en pocketbok vilket känns mer rimligt.

Jag tror det kan bli ett fullt naturligt alternativ till tryckta böcker och möjligheten att direkt börja läsa en bok när jag hör om den hemma i soffan och köpa den när jag fått en känsla för om den är bra gör att jag kommer att återvända. Men det finns en hel del frågor kvar att lösa innan det blir en bred konkurrent till tryckta böcker. (Men taken slog mig att när Lisa nu leker med paddan är det som när jag lekte med en programmerbar miniräknare när jag var liten. Jäklar vad konceptet kommer att hinna evolvera tills hon växer upp.)

Men vad är det jag köpt?

Men vad är det jag egentligen betalar för? Frågan om ebokens ontologiska status är långt ifrån irrelevant.

Jag har aldrig riktigt brytt mig om musik-DRM-debatten. Det beror antagligen på att musik är en rätt liten del av mitt liv. Jag äger en del cd-skivor, men lyssnar mest på radio för bakgrundsljudet. Dessutom har jag redan nu i mitt liv gått igenom 3 musikformatsgenerationer, jag har haft någon LP och en del kasetter, tiden då min musiksmak formades var det CD-skivor som gällde (finns det något begrepp för det väl kända faktumet att all musiksmak stagnerar efter typ 25 för att bytas mot nostalgi?). Och nu använder jag mest Spotify. Jag betraktar således inte musikets medium som statiskt.

Boken är däremot för mig både central, och statisk. Jag har böcker som är över 200 år gamla, och de böcker jag köper nya produceras i samma format. Jag lånar ut böcker, jag sparar (bra) böcker för framtiden. Jag vill äga böcker, inte hyra dem.

Och om jag nu ska hyra böcker, då vill jag inte att uthyrningen marknadsförs som att jag köper boken. (Implicerar köp överföring av äganderätt eller är det bara min tolkning?)

(Faktum är att jag hyr en del böcker också, via bibliotek, och det kommer att bli fantastiskt intressant att se vad som händer när eLib antingen släpper en iPad-app, eller som de försöker nu, förespråka övergång till vattenmärkta filer. Kommer bokbranschen acceptera att samma ersättningsmodell gäller för bibliotekslån av eböcker som de får för fysiska böcker? Det blir “är spotify en cd eller en radio”, all over again.)

Även om Kindle nu börjat tillåta förlag att sälj böcker utan DRM, löser det inte frågan att jag faktiskt inte äger boken. Jag vet fortfarande inte hur många gånger jag får ladda ner boken, eller om jag får kopiera den till någon annan plattform. Och även om jag skulle kunna knäcka kopieringsskyddet, får jag sannolikt inte. Hur §52 i upphovsrättslagen ska tillämpas är otydligt på flera punkter (Är eboken ett datorprogram är den inte tillämplig, och är det en bok får jag bara gå runt kopieringsskydd för att kunna se verket, inte för att kunna låna ut det, eller ta en säkerhetkopia, etc.).

I iBookstore får jag ha boken på 5 samtidiga enheter. Och när jag pensionerar en enhet kan jag avlänka den. Det borde ju i teorin innebära att jag kan låna ut 3-4 exemplar till vänner? Eller låta mig och min fru ha varsitt ex av boken på varsin enhet. Men det verkar bekvämt nog saknas tekniska implementationer som tillåter mig att låna ut böcker.

Dessutom är de böcker jag köpt nu köpta med ett amerikanskt iTunes-konto. Kan jag ta med dem om jag flyttar till Sverige? Jag kan inte heller sälja böckerna (eller apparna, eller musik) vidare till en vän, eller ens om jag skulle sälja min padda. För de är låsta till mitt iTunes-konto.

En liten positiv faktor i mörkret är att det åtminstone finns viss mångfald. Jag kan välja att köpa en bok i Kindles affär, eller i iBookstore och det finns möjlighet att öppna nya affärer för andra, vilket talar för konkurrens, men även för ökad fragmentering.

Behövs reglering?

En tänkvärd fråga är om det räcker med konkurrens för att balansera denna situation eller om man bör överväga någon form av konsumentskyddsinriktad reglering, det kan handla om:

Att förtydliga att jag inte köper dessa saker, utan hyr dem. Men det är en kortsiktig lösning eftersom vi ser en bred omvandling från produkter till tjänster, både för film, musik, “applikationer”, böcker, allt möjligt. Vilket innebär att vi sannolikt måste fråga oss bredare – när antar vi att ett köp innebär en äganderätt? Uppphovsrätten talar t.ex. om verk. Vad är det?
Behövs det allmänt konsumentskydd som tvingar fram en form av äganderätt till t.ex. böcker? Som tvingar fram möjligheten för mig att sälja och låna ut böcker, att överföra dem mellan olika personer och olika plattformar? Att säkra tillgången till boken även om den jag köpt den av försvinner från marknaden? Både Amazon och Apple är stabila företag, men ingen av dem fanns för 200 år sedan.
Bör det finnas en skyldighet att låta andra implementera DRM? Apple låter inte mig bygga en enhet som kan visa deras böcker. (Hur öppet själva ePub-formatet än må vara). Inte Amazon heller. Hur ska vi resonera kring konkurrensrättsliga begrepp inom dessa områden. Fungerar nuvarande SMP-resonemangs-modeller.

Jag har inte tänkt färdigt. Men frågan bör diskuteras.

Barabasi – Bursts: The hidden Pattern Behind Everything We Do

Och till slut. Något om boken.

Boken liknar Talebs “The Black Swan” både i stil och innehåll. I stil genom att man ibland får känslan av att förläggaren varit på semester. Den är lite spretig och den hade kunnat rensas upp en hel del. Till innehåll genom att Barabasi liksom Taleb kritiserar våra antaganden om fördelningar. Medan Taleb kritiserar antagandet om normalfördelning visar Barabasi på hur vårt antagande om Poissonfördelning oftast är felaktigt. (Eller ja, det är ju nästan samma sak, för stora mängder, men ändå inte.)

Många möster i naturen (och speciellt människans beteende som är huvudtemat för boken) är inte poissonfördelade, utan mer burst-liknande. I stället sker saker i “bursts”, och “Power Law-distribution” är ofta en bättre modelleringsmodell om vi ska förutspå sociala beteenden.

(Denna blogg är ett bra exempel, ofta går det över en månad mellan inlägg, men detta är tredje inlägget på under 24-timmar. Sannolikheten för detta med en Poisson-fördelning är riktigt osannolik, men från ett “burst”-perspektiv fullt rimlig).

För att parafrasera en recension jag fått, efter den första tredjedelen var jag beredd att utse den till årets bästa bok. Den är trevlig att läsa, full av roliga exempel och anekdoter (t.ex. Where is George) men kommer inte riktigt lika långt som jag hade hoppats. Men det var precis vad jag var ut efter som avkoppling.

Slutsats

Jag har redan laddat ner ett par nya böcker till paddan. Men….

(Och om den förskräckliga formateringen av denna text beror på WordPress 3.0 beta eller att stylesheetet inte anpassats till den, återstår att utreda.)

Alla TELDOK-rapporter på en USB-sticka

admin — Mon, 24 May 2010 18:30:22 +0000

När vi lanserade Teldok 2.0 gjorde vi det för att kunna bygga vidare på det stora arbete som TELDOK-gruppen bedrivit sedan 1980. En stor del av detta arv bestod dock av pappersrapporter som inte längre gick att få tag på.

Eftersom vi anser att dessa rapporter både har ett historiskt värde och fortfarande är läsvärda har vi nu digitaliserat den stora mängd rapporter som tidigare varit svåra att få tag på. Totalt är det ca 25.000 sidor text som här tillgängliggjorts. Därför finns nu samtliga rapporter tillgängliga här.

För att fira digitaliseringen av alla äldre rapporter har vi även låtit kopiera upp en mängd specialdesignade USB-minnen som innehåller samtliga Teldok-rapporter som utgivits. Dessa skickar vi ut till intresserade så långt de räcker. Vill du ha samtliga rapporter på din nyckelring? Skicka din postadress till info@teldok.se.
Vill du ha samtliga rapporter att bläddra i, men tror att ett USB-minne lätt kommer bort kan du ladda hem en zip-fil med samtliga rapporter här (OBS! 1.5 GB)

Åter till verkligheten

admin — Mon, 24 May 2010 07:51:55 +0000

För ett par dagar sedan skickade jag slutgiltigt manus inför paj-/slutseminarium. Detta innebär att jag efter att fokuserat ohälsosamt mycket både av min arbetstid och min föräldraledighet på att få ordning på den texten. Belöningen nu är att min kalender är i det närmaste tom fram tills midsommar.

Eller, tom och tom. Jag har ett par veckor på mig att gör allt jag borde gjort de senaste veckorna, så har jag glömt något, påminn mig igen så kan det faktiskt hända saker.

(Vill någon mot förmodan läsa manuset skickar jag det gärna. Och nej, slutseminarium är inte disputation, men väl början på slutet.)

Det går lite långsamt..

admin — Thu, 29 Apr 2010 13:22:56 +0000

Man skulle kunna tro att det är vårsolen, eller bara en allmän lättja. Men jag skyller på Bredbandsbolaget

test:~ stefangorling$ ping www.gorling.se
PING www.gorling.se (80.68.91.145): 56 data bytes

64 bytes from 80.68.91.145: icmp_seq=6 ttl=49 time=266.110 ms
64 bytes from 80.68.91.145: icmp_seq=7 ttl=49 time=309.658 ms
64 bytes from 80.68.91.145: icmp_seq=8 ttl=49 time=388.628 ms
64 bytes from 80.68.91.145: icmp_seq=9 ttl=49 time=446.187 ms
64 bytes from 80.68.91.145: icmp_seq=10 ttl=49 time=500.247 ms
64 bytes from 80.68.91.145: icmp_seq=11 ttl=49 time=559.241 ms
64 bytes from 80.68.91.145: icmp_seq=12 ttl=49 time=615.362 ms
64 bytes from 80.68.91.145: icmp_seq=13 ttl=49 time=637.314 ms
64 bytes from 80.68.91.145: icmp_seq=14 ttl=49 time=677.736 ms
64 bytes from 80.68.91.145: icmp_seq=15 ttl=49 time=685.691 ms
64 bytes from 80.68.91.145: icmp_seq=16 ttl=49 time=600.233 ms
64 bytes from 80.68.91.145: icmp_seq=17 ttl=49 time=259.337 ms
64 bytes from 80.68.91.145: icmp_seq=18 ttl=49 time=321.482 ms

Supportmannen fyllde i någon form av formulär. Men det blir nog bra.

Uppdatering: Idag är det normala värden igen efter en vecka av hög latens. Kanske gjorde de något, kanske lönade det sig faktiskt att prata med support, och fylla i något formulär. Eller, så var det bara en tillfällighet.